I Abbekås står ett hus. Fast det är ett sommarhus är det aldrig riktigt tomt, står aldrig och längtar efter sommargästerna, påskgästerna, höstlovsresenärerna. Det puttrar på i sin ensamhet. Sjuder av lagom mycket liv. Det är trångt. Utan plats för rymliga garderober, stadiga skänkar eller djupa klädkammare. En ensam krok vaktar huset nu, nu när ingen är ledig. Den heter Abbe. Och trots att den inte är en garderob rymmer den ganska mycket, för det är en lång krok. En krok för några tennisracketar. Eller galgar. Eller jackor på rad.
I skyltfönstret på Drottninggatan är det fler som ser den, men egentligen hör den hemma hos någon där den kan sticka ut från väggen och bära saker. Hos någon som ger den en uppgift. Då trivs Abbe bäst, tyngd men spikrak under vikten av fyra dunjackor.
200 kronor