idre

Det är inget särskilt med mig. En sockel som brukar gömma sig i en armatur. Där ingen ser mig. Jag trivs bäst så, verka men inte synas och allt det där. Nu är jag framplockad och hopskruvad med en spegelblank stålskiva. De kallar mig Idre för att jag sattes upp där för första gången. I de där arkitekternas fjällboende. Efter det har de skruvat upp mängder av mig på två Stockholmskrogar, Rolfs Hav och Gondolen. Jag är verkligen inte osynlig längre. Nu går det dessutom att köpa mig. Komplett med sockel, platta och distansrör. Ljuskälla ingår inte.

1500 kronor

cap

Det märkliga är svårare att åstadkomma eftersom hjärnan säger åt händerna att de gör fel. 
Händerna som format den här kroken har direktkontakt med hjärtat istället för hjärnan. Det är en bra kontakt. Då kan det märkliga uppstå. 

Märklig krok av Constance Marraud. Brisen från Cap Ferret. Kroken heter bara Cap.


450 kronor

Köpa.


constance

För tio år sedan blåste en bris in från Frankrike. Den prasslade i syrénlöven framför porten, blåste ner några ritningar från bordet och slog igen dörren bakom sig. 
Sen gjorde den något brisar inte brukar göra. Den stannade kvar och gjorde luften varmare, stannade så länge att vi hann glömma att brisar egentligen inte gör så. Vi blev bortskämda och tog brisen för given. Tills den försvann. Blåste bort. Desperata försökte vi tynga ner den med ett smycke om halsen men det var för lätt. Hon blåste ut genom dörren och lämnade ett brisformat hål bakom sig. Brisformade hål får det att kännas som om luften tagit slut, värmen stängts av. Det enda vi kunde göra var att tillverka fler smycken och hänga dem om våra egna halsar. En slags talisman mot brist på luft och värme. En berlock i vattenskuren och polerad mässing. Formad som ett moln. En bris. Constance.


700 kronor

Köpa.

vino

Många på mitt jobb är från Spanien, men inte jag. Jag heter Vino för att det är finare en bara vin. För att det låter mer som ett namn. Du kommer behöva mig när du inte tömmer hela vinflaskan, när det finns lite kvar till en annan dag. Då korkar jag igen den åt dig. Jag är gjuten i finaste brons. Eftersom brons håller längre än kork är min kork fastskruvad istället för limmad så att den kan bytas ut när det behövs.


550 kronor

Köpa.

ruta

En servettskiss är en vanlig servett med en skiss på. Någon har suttit på ett tåg eller en restaurang och fått en idé. Rädd för att glömma idén, sugen på att utveckla den, rotar hon runt i sin väska efter en penna och lite papper. Hon hittar pennan men inte pappret. Hon sliter åt sig en servett från bordet och börjar skissa.

Det här är Ruta. Hon är inte en servettskiss. Hon är en skisservett. Den måste du alltid ha i fickan, eller väskan. Om du har det kan du både snyta näsan och rita en liten skiss i rätt skala. 


100 kronor (20-pack)

Köpa.

mini

 

Hej

De kallar mig Mini. Inte för att jag är liten. För det är jag inte. Jag är precis så stor som en skalstock ska vara, och om jag får säga det själv har jag idealvikt. Inte för tung, inte för lätt. Perfekt. Du kan mäta med mig. I olika skalor. Men inte nog med det. Om du glömt din arkitektutbildning, eller aldrig genomfört en, är jag alldeles full av ledtrådar till perfekta proportioner. Alltihop tjusigt graverat på massivt päronträ med inslag av mässing. Jag är populär också. Det sa jag inte. Många vill ha mig, så det är tur att jag är fler än en. 


850 kronor

Köpa.

olof

Det här är Olof. Första gången vi såg honom var en blåsig eftermiddag i början av oktober. Löven virvlade på Olofsgatan och följde med honom in i butiken. 

Jag har förstått att ni behöver en skärbräda, sa han. Jag tror att jag kan vara till hjälp. Jag har fötter så att jag  kan stå. Jag har en massiv träskiva som blir vackrare av att användas. Jag vill gärna bo här om jag får men jag vill erbjuda något i gengäld. Något som ni saknat. En skärbräda som förgyller ett möte. En skärbräda som rymmer massor av bullar och en yta att dela upp dem på. En hel bulle kan kännas stor för en person. En halva eller en fjärdedel är mer lagom. 

Så där fortsatte han. Han var ganska pratsam, så vi höll upp händerna och typ you had us at hello. Då log han, la sig på mötesbordet och somnade. 


1100 kronor

Köpa.

klas & johan

Det här är Klas & Johan. När de inte är fulla av peppar och salt är de på en av sina restauranger. Steker kött, saltar och pepprar. De är olika, Johan och Klas. Precis som salt och peppar. Men den ena kan inte klara sig utan den andra. 


800 kronor/par

Köpa.


marraud

En gång i tiden fanns det bara en av mig. Jag var unik. Mitt läder var blankslitet och välanvänt. Längst ner i en ficka brukade jag ligga och vänta på att något skulle betalas. Det var ett bra liv. 

Flickan som hade mig i fickan hette Constance Marraud och varje gång hon tog upp mig var det någon som frågade var jag kom ifrån och kunde det inte finnas fler av mig? Tiden gick och vi blev fler, handgjorda av Marraud varje gång någon frågade. Nu är det någon annan som tillverkar plånboken, men den är fortfarande finfin. Tillverkad i läder som bara blir finare för varje gång ett par händer plockar upp den ur fickan. Marraud


350 kronor

Köpa.



abbe

I Abbekås står ett hus. Fast det är ett sommarhus är det aldrig riktigt tomt, står aldrig och längtar efter sommargästerna, påskgästerna, höstlovsresenärerna. Det puttrar på i sin ensamhet. Sjuder av lagom mycket liv. Det är trångt. Utan plats för rymliga garderober, stadiga skänkar eller djupa klädkammare. En ensam krok vaktar huset nu, nu när ingen är ledig. Den heter Abbe. Och trots att den inte är en garderob rymmer den ganska mycket, för det är en lång krok. En krok för några tennisracketar. Eller galgar. Eller jackor på rad. 
I skyltfönstret på Drottninggatan är det fler som ser den, men egentligen hör den hemma hos någon där den kan sticka ut från väggen och bära saker. Hos någon som ger den en uppgift. Då trivs Abbe bäst, tyngd men spikrak under vikten av fyra dunjackor. 


200 kronor


rosa

I ett tomt skyltfönster på Drottninggatan står ett fat. Ett tårtfat. Utanför på gatan strosar människor förbi. De går fortare nu, här längre upp på gatan, där butikerna står glesare. Trängseln är mindre påträngande. De flesta ser ingenting, någon ser sin spegelbild. En annan vänder sig åt andra hållet, mot ilcaffè, eller går med blicken fäst i marken. Strindberg skriker därnere, arg på mänskligheten. 
Ibland stannar en av dem. Genom reflektionen i glaset, hennes egen spegelbild, ser hon ett tårtfat och en text på väggen, en saga som verkar handla om henne. 
Om Rosa. Från Norra Spanien. Hennes korpsvarta hår speglar sig i glaset och blandar sig med bilden av tårtfatet. Hon orkar inte läsa texten men stannar en stund. Tittar på tårtfatet som om hon sett det förut, som om hon var den första som fick ett. Som om det tillverkades just för henne. För att en unik människa skulle få en unik present. 
Nu är det inte unikt längre, tårtfatet, det finns fler än ett. Men det heter ändå Rosa. 
Precis som Rosa.


Stor: 675 kronor
Mini: 540 kronor